Bygga & Bo – debatt 2013-09-24

I framtidens Halmstad ska vi bo energieffektivt och miljövänligt. Det betyder satsningar på kollektivtrafik och energilösningar utan fossila bränslen. Förutom de planer som finns i vårt bostadsförsörjningsprogram ser vi gärna bostäder och verksamheter på Tullkammarkajen. Och då ser vi gärna en ny bro över Nissan. Men inte för bilar utan en bro för gång- och cykeltrafik som förbinder Söder och Tullkammarkajen. I den workshop som gjordes av besökande arkitekter för några år sedan här i fullmäktigesalen var man också tydliga med att vi inte borde bygga en biltrafikstimulerande hamnled.

Vi ser gärna att Flygplatsen läggs ner och att vi där bygger ett större, miljövänligare och modernare bostadsområde för framtiden. Om den politiska viljan finns – och den finns hos vänsterpartiet – kommer vi också att kunna bygga så att hyrorna blir rimliga. De förtätningar vi idag bitvis tvistar om kommer inte att räcka med den befolkningsökning vi redan har i kommunen. De två större områdena Sofieberg och Albinsro kommer inte heller att räcka till.

Ska vi göra framtidens boende bättre måste vi lära av det förflutna. Vi måste också ha hjälp av en statlig bostadspolitik som stimulerar byggandet av framförallt mindre bostäder. Och vi måste ha en kommunal bostadspolitik som gör allt som överhuvudtaget är möjligt för att underlätta och förbilliga bostadsbyggandet. Vi måste också systematiskt gå igenom alla befintliga bostadsområden för att modernisera inte minst energimässigt, anpassa till mer och bättre kollektivtrafik, förtäta utifrån behov i respektive område, tillgänglighetsanpassa, få våra centra att leva och anpassa till dagens och morgondagens behov av kommunala verksamheter som förskola, skola, vård och omsorg.

Det är svårt att få tag i en bostad i Halmstad idag. I HFAB:s bostadskö måste man ha köat i flera år för att överhuvudtaget ha en chans att få en bostad. De redan höga priserna på villor och bostadsrätter stiger i höst ytterligare. Om man vill välja var man vill bo – i vilket område – så handlar det antingen om många år i HFAB:s kö för att överhuvudtaget komma i fråga eller så måste man ha eller kunna låna mycket pengar. Någon prioriteringsordning som handlar om behov finns inte. Idag får unga och barnfamiljer lösa det bäst det går. För en del blir det att bo kvar hemma hos föräldrarna. Jag har själv haft vuxna barn med sambo boende hemma. Och jag känner många som har fått lösa det så i väntan på en bostad. Det är inte värdigt en kommun med god ekonomi. Hur har det blivit så här? Vi är en kommun som växer – idag med drygt 600 inv per år –och vi blir alltmer trångbodda.

Tja – svaret på frågan är ju att Halmstad sedan länge har överlåtit bostadspolitiken helt till marknaden. Än värre blev det efter att alliansen vid regeringstillträdet 2006 slutade med de sista räntesubventionerna för mindre lägenheter. Och när man nu får ta ut ännu högre hyra för andrahandslägenheter blir bostadsmarknaden alltmer överhettad. Denna enda statliga bostadspolitik som alliansen åstadkommit har gjort det dyrare och därmed svårare att få en bostad. I Halmstad kostar en bostadsrätt, en tvåa centralt oftast över en miljon och i t ex Sofieberg, Fyllinge, Frennarp och Vallås börjar priset närma sig miljonen.

Det står i kommunens bostadsförsörjningsprogram: ”För att kommunen ska kunna utvecklas väl krävs alltså ett bostadsbyggande som håller någorlunda jämna steg med inflyttning och hushållsbildning”. Det var länge sedan detta gjordes i Halmstad. Enligt programmet skulle drygt 400 lägenheter/bostäder byggas. Länsstyrelsens uppföljning redovisar 237 för 2011 och 256 för 2012. Vi lever inte upp till de egna planerna i Halmstad! Alltför mycket har lämnats till marknaden och för lite initiativ tas av kommunen själv. Vid t ex Gamletull medförde byggkonsortiet i bolagsform en enorm ökning av markpriserna. Det går t ex att samla byggföretagen och diskutera idéer om utbyggnad av Halmstad. Men det kräver ett piggare och mer initiativrikt samhällsbyggnadsutskott!

Vi vill ha en integrerad kommun där människor kan välja var man vill bo!

Segregationen som ju är uppdelningen av boende i rika och fattiga områden ökar med kostnaderna för bostad. Här har dessvärre HFAB bidragit till en ökad segregation genom att marknadsanpassa sina hyror även för äldre fastigheter centralt i kommunen. Detta trots en uttalad målsättning om att minska denna uppdelning. Det är tydligen meningen att människor med låg inkomst ska samlas på Andersberg eller Vallås. Själv känner jag flera personer som tvingats flytta från bostäder centralt eller på Frennarp för att bostadskostnaden blivit för hög. Utvecklingen går bakåt i Halmstad och så här kan vi inte ha det i framtiden!

Det är ingen tvekan om att HFAB idag är Halmstads kommuns viktigaste och bästa verktyg för att balansera marknaden. Vi – kommuninvånarna – äger genom bolaget en stor del av hyresrättsmarknaden och skulle kunna bygga mer, erbjuda fler bostäder och fylla det stora behov av fler bostäder, framförallt för unga och seniorer som är ett faktum i vår kommun. Vi skulle också kunna fördela bostäder så att de med störst behov prioriterades på ett tydligare sätt.

Bostäder och byggande är mycket mer än det som berörs av detta ämnesområde. Det handlar också om sådant som Resor och Trafik, Kommunal och Kommersiell service i våra olika områden, och – kanske framförallt – om hur många av de som behöver en bostad har det med jobb och försörjning. Idag finns ett mörkertal av behoven hos unga under 30 som saknar arbete.

För att samordna olika insatser skulle vi behöva göra en systematisk genomgång av behov, problem och möjligheter i alla våra bostadsområden med fokus på bostadsbehov för unga och äldre, resor och trafik, kommunal och kommersiell service, miljö och energi och tillgänglighet. En sådan kartläggning skulle kunna ge konkreta idéer till vad kommunen, HFAB och våra olika företagare skulle kunna göra för att förbättra bostadssituationen i Halmstad.

Vi behöver bygga fler bostäder framförallt 1-3 rok!

Vi behöver en bra bostadsförmedling som är heltäckande vad gäller bostadsläget och som också tar tydlig hänsyn till särskilda behov

Vi behöver en aktiv kommunledning som driver på bostadsbyggandet och som bevakar och ställer krav som förbilligar byggandet. Vi har i vänsterpartiet lagt en motion om tomträtt och en om ändrad parkeringsnorm.

Vi behöver en bred systematisk kartläggning av behov, problem och möjligheter i våra olika bostadsområden, med en bättre fördjupning än den som redovisas i bostadsförsörjningsprogrammet.

Och vi behöver en statlig bostadspolitik värd namnet! En bostadspolitik som faktiskt subventionerar och stimulerar bostadsbyggandet! /Mariann Norell

Uppdaterades: 30 jun 2014